Självklart tackade vi ja. Det skulle ju bli ett gyllene tillfälle att praktiskt få prova den nyligen avklarade jägarexamen.
DET FÖRSTA ÅRET blev - milt uttryck - inte så lyckat.
Staika och jag bodde på tomten i ett litet fjälltält som var anpassat för två vandrare. Vi jagade på dagarna medan solen sken.
Men på nätterna kom ösregnen och tältet påminde för varje dag allt mer om en fuktig och ångande bastu. Värst var nog ändå lukten...
Kombinationen av smutsig, blöt hund och fotsvettsfuktiga raggsockor är inget att rekommendera som deodorant.
Veckan blev inte bättre av att den unga hunden jagade ripor ungefär som en stövare tar sig an en hare.
Med andra ord - drivande med skall. Inte en enda ripa lyckades vi därför få ned under hela veckan.
Men vi hade kul den där veckan tillsammans med Majken och Bo.
Vi - det är Leif och Staffan från Löddeköpinge i Skåne, Anita och Rolf samt Peter med sambon Anchi från Matfors, Hasse med hustrun Ingrid från Eslöv samt paret Christer och Ulla från Sundsvall.
De sistnämnda är de enda av oss som inte köpt sina springrar från Klovstamons kennel. De jagar i stället över Hällagårdens Super Tias Mia eller hundar av egen uppfödning.
Våra gemensamma middagar var gastronomiska höjdpunkter där hela gänget bjöd på sina lokala geografiska favoriträtter, gärna med frukt, grönsaker och bär från den egna trädgården. Dessutom berättades det massor av dråpliga (jakt)historier och skrattsalvorna överröstade skällande hundar hela kvällarna.
DET FICK STAIKA och mig att bestämma oss. Vi skulle återvända även nästa år - trots att vi bägge två misslyckats med jakten.